Gästbloggning av Fanny Cagius!
Hej på er alla Olivia's läsare!
Jag fick frågan om jag ville gästblogga här och självklart tackade jag ja.
Jag fick "orden" att berätta lite om mig och Malte, min medryttar häst, så jag kan ta allt från början eftersom vi inte direkt har några speciella minnen så som tävlingar eller något annat sånt tillsammans.
Ägaren till Malte är faktiskt en av mina närmsta vänner Emelies mamma och jag skulle egentligen bara rida Malte en gång för att hålla Emelie sällskap i stallet.
Redan då fick jag se en häst som efter mycket om och men tillslut stod i stallgången och gjorde allt för att testa mig.
Smågulligt prat och en klapp är inget som fungerar på denna herren utan tvärt om behöver man höja rösten och ryta till för att få honom att sluta. Jag tyckte att det kändes riktigt elakt i början men nu förstår jag att det är nödvändigt ;) Detta var iallafall början av året (haha 1 januari) och stallet dom då stod i hade ingen manege därför fick jag och Emelie rida ute i en hal paddock, och ja vi frös halvt ihjäl. Och ja det är ungifär hela min ridkarriär på Malte.
Ska jag vara seriös har jag endast galopperat två språng med honom!
Eftersom vädret var som det var gick det inte att galoppera speciellt mycket och sen när snön äntligen försvann så var det antingen jag eller Malte som var skadad.
Jag hade lite otur och fick hoppa runt på kryckor medans Malte hade betydligt mer otur än mig och blev skadad gång på gång. Hade han inte en ligament skada så var det en hovböld eller en sko för lite.
Ja ni fattar va ? Men nu har han äntligen blivit friskförklarad och lugnat ner sig, hästarna har flyttat till ett nytt stall med manege och jag har börjat skritta på honom igen. Måste jag säga att jag var överlycklig när jag fick sitta på honom igen efter 7 månader ?! Nu får vi bara hoppas att han håller sig fräsch eftersom vi b.la. missade tävlingar vi skulle åkt på p.g.a hans skador.
Men sen kan jag säga att vi kom varandra mycket närmre när jag i 7 månader endast hanterat honom från marken.
Detta var våran "historia" väldigt kortfattad och med många uteslutna delar. Men jag vill ju inte låta er läsare tråkas ut allt för mycket av mitt babbel ;)
Vill ni läsa mer om mig gör ni det på http://nickestalkers.blogg.se
Tack så jätte mycket för att du gästbloggade :)♥
Jag fick frågan om jag ville gästblogga här och självklart tackade jag ja.
Jag fick "orden" att berätta lite om mig och Malte, min medryttar häst, så jag kan ta allt från början eftersom vi inte direkt har några speciella minnen så som tävlingar eller något annat sånt tillsammans.
Ägaren till Malte är faktiskt en av mina närmsta vänner Emelies mamma och jag skulle egentligen bara rida Malte en gång för att hålla Emelie sällskap i stallet.
Redan då fick jag se en häst som efter mycket om och men tillslut stod i stallgången och gjorde allt för att testa mig.
Smågulligt prat och en klapp är inget som fungerar på denna herren utan tvärt om behöver man höja rösten och ryta till för att få honom att sluta. Jag tyckte att det kändes riktigt elakt i början men nu förstår jag att det är nödvändigt ;) Detta var iallafall början av året (haha 1 januari) och stallet dom då stod i hade ingen manege därför fick jag och Emelie rida ute i en hal paddock, och ja vi frös halvt ihjäl. Och ja det är ungifär hela min ridkarriär på Malte.
Ska jag vara seriös har jag endast galopperat två språng med honom!
Eftersom vädret var som det var gick det inte att galoppera speciellt mycket och sen när snön äntligen försvann så var det antingen jag eller Malte som var skadad.
Jag hade lite otur och fick hoppa runt på kryckor medans Malte hade betydligt mer otur än mig och blev skadad gång på gång. Hade han inte en ligament skada så var det en hovböld eller en sko för lite.
Ja ni fattar va ? Men nu har han äntligen blivit friskförklarad och lugnat ner sig, hästarna har flyttat till ett nytt stall med manege och jag har börjat skritta på honom igen. Måste jag säga att jag var överlycklig när jag fick sitta på honom igen efter 7 månader ?! Nu får vi bara hoppas att han håller sig fräsch eftersom vi b.la. missade tävlingar vi skulle åkt på p.g.a hans skador.
Men sen kan jag säga att vi kom varandra mycket närmre när jag i 7 månader endast hanterat honom från marken.
Detta var våran "historia" väldigt kortfattad och med många uteslutna delar. Men jag vill ju inte låta er läsare tråkas ut allt för mycket av mitt babbel ;)
Vill ni läsa mer om mig gör ni det på http://nickestalkers.blogg.se
Tack så jätte mycket för att du gästbloggade :)♥
